zunphoto

Här är min stora tjej lyckligt körandes med sin trehjuling som hon fick av mig på sitt kalas.

De bilder som togs på kalaset är under redigering och kommer snart upp i bloggen. Håll koll ;)

Mina hundar är verkligen varandras motsatser. Och det är underbart! Jag ska försöka förklara mina hundar, i korthet, var för sig. För när man verkligen lär känna dem inser man vilka underbara individer de är och hur mycket man uppsattar deras för och nackdelar.

Jack. Min stora kärlek!
Denna hund kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Han är den som kan läsa mina tankar. Om våra blickar möts kan jag lova er att han vet vad jag vill, det är bara kärlek, när den är som bäst.

Jack är väldigt sammarbetvillig och vi har spenderat mycket tid och lagt ner mycket arbete på träning tillsammans. Vi är sammansvetsade och tar oss an vilka problem som kommer i vår väg. Han är vänlig och litar på mig. Till sättet kan han lätt bli stressad eller upphetsad, då tar han till sitt skall. Han blir sällan rädd eller arg. Älskar människor och kan få vem som helst att bli kär i honom.
På agilitybanan är han följsam och vi är duktiga på varandras kroppspråk. Han har farten när han tänder till men då han är osäker på vad uppgiften innebär blir ofta farten lidande.

Denna kortklippta sheltie är väldigt kelen. Men det är ovanligt att han ligger med huvudet i mitt knä eller vill ligga nära intill mig när jag lagt mig. Jack befinner sig helst på golvet nedanför mina fötter eller nere i fotändan på sängen.

Donn. Min stjärna!
Denna intressanta vovven har inte funnits i mitt liv så länge. Men visst har han tagit mitt hjärta med storm! Inte konstigt att jag smälte när jag fick se denna söta lilla hund trava fram och rakt in i mitt hjärta.

Donn har ställts ut två gånger i ditt 1-åriga liv som valp och som junior. På båda utställningarna har han blivit BIR och som junior tagit sitt första cert i Finland!

Jag ser verkligen fram emot att ställa denna russkiy toy då han har en otrolig förmåga att visa sig. Ett vackert steg och med en balanserad benstomme och sött uttryck.
Men Donn är en väldigt osäker kille som antagligen inte fått mycket uppmärksamhet i sitt liv. Han har dock anpassat sig till det hektiska stadslivet med liv & rörelse runt omkring honom hela tiden. Det som gör honom så speciellt är hans kameleont-liknande personlighet. Inomhus ligger han helst i min famn och myser medans utomhus är han full av liv. Han kan springa i timmar med en otrolig energi.

Vad är det då som gör mina hundar så olika? Förutom deras utseende har de helt olika personligheter som gör att jag uppskattar dem så mycket mer. När Jack suttit och gnällt en hel kväll för att han är uttråkad medans Donn har legat nöjd och belåten i mitt knä har jag ibland önskat att Jack var mer som Donn. Mer nöjd och avslappnad inomhus. Men när vi åker ut till klubben för träning är den peppade och otåliga Jack som jag älskar och suktar efter. Han är ju där! Och jag älskar att träna med honom, jag vill inte att han ska vara lugnare och nöja sig med att vara inne och slappa. Jag har lärt mig att uppskatta hans motivation och otåliga jag ;)

Detta är bara en av många jämförelser som man kan dra slutstatser om varför jag uppskattar Donn & Jack mer tillsammans än som ensamhundar. De framhäver helt enkelt varandra :)

Vi kom med! Jag ska ställa Donn i Hässleholm :) nu gäller det att träna träna träna inför den stora dagen.

Den 20 maj åker jag och Monika (kennel SuperRoyal) utan barn och ska spendera dagen tillsammans och ställa hund för första gången ute i år. Det var längesen jag ställde och jag börjar redan känna nervositeten sakta riva i magen.

Jag är en lycklig tjej nu!

Ett smart och snabbt sätt att hålla sina läsare och vänner uppdaterade via facebook. Kul :)

Blev tipsad av min uppfödare att försäkra Donn hos hennes försäkringsbolag.
Hade jag vetat om dem hade jag aldrig haft Jack försäkrad som han är idag.

Våra små tjejer bara växer. De beter sig mer som syskon är moster & systerdotter! :-) Slåss och skrattar omvartannat. Nu längtar vi till sommaren då de kommer springa ikapp i det gröna gräset och bada vid stranden. Tiden flyger!

Har glömt att berätta att på sin stora dag damp det ner ett brev speciellt adresserat till Emilia!

Det blev så tydligt för mig att nu bor det inte en bebis här hemma, nu räknar man inte hennes ålder i månader eller ger henne pureer till mat. Ingen bebis som väcker sin mamma flera gånger om natten eller som snällt ligger under ett babygym nöjd att bara få vara.

Nu är det en energisk tjej, alltid med bus i blicken! Hon utforskar världen och hon älskar det. Äter alltid duktigt upp sin mat och sover hela natten. Jag njuter helt enkelt av den fasen i livet hon är nu och hoppas hon fortsätter att vara en nöjd liten tjej iallafall en liten stund till ;)

Nu är batterierna laddade och två fräscha kort, redo att behandlas och visas upp. Blev faktiskt nöjd. Hade dilemmat om jag skulle visa varje bild var för sig eller som så här, tillsammans.

De är så olika mina hundar, till sätt, utseende och temperamentet. Men en sak har de gemensamt, de gör sig underbara på bild. Jag älskar när de riktigt sugs in i kameran och det är en fröjd att fota!

När jag lämnade min dotter i hennes rum för att hämta mer snytpapper i köket kunde jag inte tro mina ögon när jag kom tillbaka.

Min lilla dotter, min bebis och knappt 1 år gammal hade för första gången klättrat. Hon hade klättrat upp i hokus-pokusstolen och satt sig i den! Hon som aldrig klättrat förr. Visst har hon tagit sig upp för trappen men aldrig klättrat upp på solar eller liknande, förrens igår :)

Det var en stolt tjej som möttes av min stora förvåning. Ett problem återstod, hur hon skulle komma ner. Men det lär vi oss en annan dag ;)